Meanwhile the World Goes On

Idag var: ( ) Något spektakulärt (x) Sådär ( ) En mardröm

Eftersom: Jag var uttråkad och rastlös. Men jag fick min nya yoga DVD. Jag har med fasa tittat igenom det en timme långa träningspasset. Det här kommer inte att bli någon barnlek men jag är fast besluten om att köra igenom det åtminstone 3 gånger i veckan. Några förslag på vad jag kan ha som belöning åt mig själv för att bli lite motiverad? (förutom en framtida kropp som en Victoria’s  Secret model menar jag)

Du har svårt att ta itu med ilska:

( ) Och inte hålla den inne (x) När du är hungrig ( ) Nästan hela tiden

Ett litet men fortgående problem: Att mina roommates verkar inkapabla att diska

En vacker himmel:

( ) Kan kännas igen och göras odödlig

(x) Är en vacker himmel

( ) Hjälper mot vardagsdepressioner

( ) Försvinner oftast innan särkilt många hunnit upptäcka den

Du är bäst: ( ) Ja (x) Nej

När jag skyndade till skolan imorse var det något i en sång på ipoden som fick mig att minnas ett brottstycke från en dröm som jag haft, kanske igår natt, kanske tidigare. Fragmentet bestod av något som liknade ett minne.  Jag satt på framsätet i en bil, och jag var ett barn, fast jag vet inte hur gammal jag var och jag minns inte om jag var barnet eller såg det hela utifrån. Jag minns bara att mamma höll på att sätta på sig sitt läppstift medans hon körde och jag räckte henne läpppennan, den lilla läpppenseln, läppstiftet och läppglanset som jag gjort så många gånger i min barndom (och nu när jag är äldre också för den delen) som en sjuksköterska som räcker över verktyg till en kirurg vid ett operationsbord.

Allting var sig likt, och det förvånade mig att jag kunde se föremål som jag trodde att jag glömt, som det grön-turkosa läppstiftsfodralet med den lilla spegeln som alltid såg ut att vara på väg att trilla av… och läppglanset som alltid verkade vara på väg att ta slut men som på något magiskt vis tycktes räcka lika länge som bröden och fiskarna som Jesus välsignade....

Idag var (x) En knytnäve ( ) Ett återseende ( ) En pinsamhet

Eftersom: Min livmoder försöker implodera…

Dock har jag kommit ganska lindrigt undan igen, inga svimningar och inga helt outhärdliga kramper… men det är nog inte dags att ropa hej riktigt än…

Kit har hjort läxor nästan hela dagen och jag har sovit på soffan bredvid honom nästan hela dagen, men det finns värre sätt att spendera en lördag.

En underlig neuros som framträder precis innan en resa: att någonting ska gå fel om jag synkar min ipod så att all musik försvinner och jag inte hinner fixa det innan jag åker

Vissa drömmer om en vit jul, medans du drömmer om: Att mula Ernst Kirschsteiger

Av någon anledning får man oftast inte tillbaka:

( ) Lånade tröjor ( ) Folk som åkt på farliga äventyr ( ) Känslor ( ) Sin plånbok med pengar i ( ) Tjänster (x) Sitt förstånd

Ditt favoritband på det hela taget: R.E.M.

Idag var: (x) En skänk ( ) Ett fråntagande ( ) Ett skenande tåg

Eftersom: Jag glömde bort gårdagens misär (en migrän och en hel del illamående eftersom min roommate diskat den talrik som jag åt från med samma trasa som min andra roommate hade haft myr-gift på.)

Jag hittade livsglädjen igen när jag satt på Ford’s kontor och vi diskuterade eventuellt volontärarbete för McKay-centret. Han nämnde en hel del olika saker som inte alls lät intressanta men i förbifarten också att dem behövde någon som kunde jobba med barnen i Laie’s låg och mellanstadieskola. Jobbet handlar om att lära barnen att se varandra som individer för att motverka mobbning och hjälpa dem att kunna lösa konflikter. Konceptet är likande det som jag studerat för mitt certifikat men det ska läras ut genom lekar och övningar. Någonting spratt till i mig och jag utbrast ”Det är det jag vill göra” så ivrigt att det kändes som om jag inte hunnit tänka orden innan dem for ur mig. Vi pratade om detaljerna och jag blev bara mer och mer entusiastisk. Jag ska få en kursplan som jag får fria händer att lära ut det som jag vill och jag ska träffa barnen två gånger i veckan. Jag är så lycklig att det pirrar i tårna….

Bortset från egendomar och privilegier, vad är din största fördel i livet: Mitt finska sisu och mina sylvassa nyckelben

Just nu står någonting i vägen för dig (x) Ja ( ) Nej

Idag var ( ) Ett spionerande (X) En knuff ( ) Tillfreds

Eftersom: Jag bråkade med Kit och träffade min gamla roommate från något år tillbaka. Jag var på väg hem och hon erbjöd mig skjuts. Jag var först glad att se henne men hela bilen luktade hasch och jag sa att inte åker bil med någon som rökt på. Hon blev arg och började skrika åt mig och säga att kristna inte ska döma andra och det ena med det andra.

Jag sa att vilka droger hon tar är inte min ensak men att det både är dumt och farligt att köra hög, att hon inte har någon rätt att riskera sitt och andras liv och att jag inte tänker riskera mitt. Hon smällde igen dörren och tryckte gasen i botten. Jag såg henne köra iväg och kände mig både ledsen och arg för hennes skull, men det där är väll sånt man måste lära sig att släppa antar jag.

En mycket naiv tanke: Ensam är stark

Pojkar föds:

( ) Med privilegier som flickor inte ens tänker på

( ) För att bli tillsagda

(X) För att ses efter, ses up till, och kunna skilja på dem båda

( ) För att vara starka och kunna erkänna det när dem har fel

( ) För att satsa

( ) För att bevisa

( ) För att sälja

En ros till: Min psykolog-syster som håller koll på mig och mina neuroser

Idag var ( ) Något oemotståndligt (X)  En inneslutenhet ( ) Ett lyssnande

Eftersom: Jag har känt mig ledsen och hängig hela dagen. Jag känner av tidsskillnaden mer än jag trott. Jag hade bara en klass på morgonen och tänkte ta en promenad på stranden men det regnade och var blåsigt och kallt hela dagen så jag satt mest på mitt rum med mina tunna filtar upp till hakan

Och tiden stod still när: Jag med fasa insåg att jag har samma klass som en kille som jag brukade ha historia med och som är den mest sliskiga och motbjudande person jag träffat

Flickor föds:

( ) Med vackra gåvor och bördor

( ) För lyssna och lära

( ) För att känna, och stå ut

( ) För att gråta och vara blyga

(X) För att älska

( ) För att berätta

Idag var: ( ) Svettigt ( ) Söt-surt (X) Ursäktande

Eftersom: Jag och mina roommates hade en spännande morgon. Jag mådde rätt kasst imorse men jag trodde att det bara var för att jag var trött. Jag ställde mig i duschen och efter ett par minuter blev jag plötsligt yr. Jag satte mig ner och innan jag visste ordet av det vaknade jag till med huvudet på sidan av badkaret. Jag tänkte att det måste vara det varma vattnet så jag vacklade ur badkaret och fick en handduk runt mig. Jag försökte ta mig till min säng så att jag kunde lägga mig ner och vänta på att det skulle försvinna. Jag han inte fram…. Helt plötsligt hör jag en massa röster runt omkring mig och ser mina fyra roommates stirra ner på mig. Jag inser lite förvirrat att jag ligger på golvet, och tio sekunder senare inser jag att jag tappat handuken när jag trillade så där låg jag halvnaken och blinkade förvånat. När jag lyckats ta mig upp och klä på mig kände jag mig bättre och efter lite frukost kom jag iväg till min första klass som jag skulle. Jag vet inte varför mitt blodtryck bestämde sig för att störtdyka helt plötsligt men vi fick oss iaf ett gott skratt…. Man har inte levt tills man tuppat av topless  ;)

Om det inte fanns en morgondag skulle du sluta som en: Igår hade jag sagt seriemördare, idag vet jag inte… burlesque dansös kanske :P

Du har varit dränkt i ansvar ( ) Ja (X) Nej

Vissa visar tillgivenhet:

(a) Som travhästar

(b) Kuddmjukt

(c)  I tysthet

(d) Utan koll, som politiker

(e) Med många förväntningar

(f)  Med ett barnsligt temperament

(g) lika generöst som ett lotteri

1. Idag var: (X) En oreda ( ) Som en köttstuvning ( ) Som en bror

Eftersom: United är det sämsta flygbolaget på den här sidan av jordklotet

2. Du är utmärkt sällskap: ( ) Ja ( X Nej

3. Tack och lov kommer du aldrig att lära dig att: Servera kaffe på 50000 meters höjd

4. Ditt synsätt: (X) Att se det komma ( ) Att komma och se det

5. Du vill lära dig att: Ha något som liknar tålamod

6. Du vet mer än du tror (X) Ja ( ) Nej

Jaha, gott nytt år!

Jag tänkte att det var dags att börja blogga igen, och i ett försök att hålla på lite längre den här gången tänkte jag prova ett nytt format

* Ehum *, drumroll please:

Jag fick en ”Keel’s Simple Diary” av Kit’s syster Diana i julklapp och är förälskad.

En simple journal består av en sida av ”fill in the blanks” eller ”multiple choice” alternativ varje dag. Så jag tänker låna dem till bloggen. Om det är lite förvirrande så lär ni snappa upp konceptet efter ett par inlägg.

Alltså:

1. Idag var: ( ) En fest (X) En U-sväng  ( ) En smartskalle

Eftersom: Jag och Kit vaknar okristligt tidigt för att flyga tillbaka till Hawaii, kommer till flygplatsen bara för att se att flyget är försenat, och att vi inte har en gate. Vi sitter och stirrar på monitorn i en timme och plötsligt ändras statusen från ”Delayed” till ”Departed” framför våra ögon (utan att monitorn visat ett gatenummer eller ändrat status till boarding, eller en ny tid) Vi antar att det måste vara ett misstag eftersom dem inte sagt någonting på högtalarna och frågar en sur kärring vad som händer och hon säger ”Jaha, men det flyget gick för en halvtimme sen” och vi frågar varför dem inte annonserat något. Hon säger att bara tre passagerare inte gick ombord. Vi säger att det inte finns något gatenummer på monitorn, och hon säger att dem borde talat om det för oss när vi checkade in. Vi checkade in online, så det gjorde dem såklart inte. Hon ber inte om ursäkt en enda gång, och vi fick tjafsa en halvtimme för att bli inbokade på flyget imorgon. Ingen ersättning, ingen ursäkt, bara ett tjurigt okej. Så nu ska vi flyga ut imorgon. Vi som hade valt säten för tre månader sen ska nu sitta på dem sämsta sätena, i olika delar av planet, och vi får väll låtsas att vi är på bröllopsresa eller något om vi ska ha en chans att byta säten med folk…

Så nu sitter jag i deras soffa igen, fryser så att jag skakar, har halsbränna och är allmänt sur. (och jag skulle ha en jobbintervju imorrn, men bro Ford lär väll inte ha fått mitt mejl om att jag inte kommer eftersom hotmail inte funkar)

2. Att känna sig hemma innebär:

(a) Att öppna ett organiserat, luktfritt, vällfyllt kylskåp.

(B) En organiserad röra av högar för olika ändamål överallt

(c) En välbekant person eller ett husdjur (som ibland driver dig till vansinne)

3. Är du tillfreds med ditt hår?

( ) Ja (X) Nej

4. Rörande din generositet kan sägas:

(X) No comment ( ) Det finns dem som utnyttjar den ( ) 50-50

Idag är det Labor Day i USA och Kit var ledig från jobbet. Vi åkte upp till lanikai, en av mina favoritstränder, med ett gäng av hans kompisar. I vanliga fall blir det molnigt innan lunch och ibland får man räkna med regnskurar men idag var det soligt, soligt, soligt. Till och med jag badade ett par gånger. Vi smörjde in oss tre gånger med spf 30, ( jag hade 60 i ansiktet) och ändå lyckades vi bränna oss. Jag brände mest ryggen och axlarna, för jag la lite zink över näsan när vi varit där i två timmar, men dem flesta av oss var röda som kräftor. Mitt hår blev en nyans blondare och ett dussintal fräknar dök upp från ingenstans, men det gör mig inte så mycket eftersom jag tycker om fräknar.

Jag hade nog gärna skurit ner kanske två timmar på strandbesöket och sluppit sitta och vänta på chauffören som hade rott ut till en Ö med en kajak, men förutom det var det skönt att komma bort ifrån North Shore och få passa på att faktiskt njuta av det faktum att vi är på Hawaii innan skolan sätter igång och det är slut med det

I våras inträffade en liten incident i en av mina klasser som jag sedan dess mer eller mindre hade hunnit glömma bort. Vi hade haft en kort paus eftersom det var en tretimmars klass och jag hade just kommit tillbaka från toaletten när jag råkade höra några av tjejerna i klassen prata om mig. Den ena tjejen sa att mina jeans var så tajta att de mer eller mindre var ”leggings” och att det inte ens ser snyggt ut eftersom jag inte är smal, sedan slängde hon ut en mindre smickrande jämförelse med prostituerade i Waikiki.

Jag gick rakt in i klassrummet och såg henne i ögonen för jag ville att hon skulle veta att jag hört vad hon sagt, men jag tog aldrig upp det med henne.

Självklart blev jag sårad av hennes kommentar, men jag tog väll egentligen inte åt mig så mycket, jag antog bara att någon som säger såna saker om andra måste vara osäker själv, och att det inte var något särskilt personligt.

Så idag, när jag skulle hälsa på min kompis Lindsay på frisörsalongen och berätta om förlovningen, så såg jag den här tjejen igen, och till min stora förvåning började hon prata med mig. Hon frågade om jag kände igen henne och det sa jag att jag gjorde, och till min ännu större förvåning började hon sedan be om ursäkt. Vi pratade en ganska lång stund och hon berättade om både det ena och det andra som hänt i hennes liv den våren och om hur hon mått dåligt. Hon berättade om den där dagen, och vad som hänt innan hon kom till klassen och sedan bad hon om ursäkt för vad hon sagt och sa att hon inte hade menat det alls. Hon berättade också om hur hon hade sett på mig den våren, och om de saker hon antagit om mig, och berättade att hon sedan dess pratat med bland annat Lindsay och fått en helt annan bild av mig. Hon bad om ursäkt för att ha dömt ut mig utan att ens ha försökt lära känna mig. Det var ett ganska känslomässigt samtal för oss båda oh jag var verkligen rörd av hennes uppriktighet och det faktum att hon tagit tid och mod till sig för att berätta allt det där för mig.

Samtidigt kunde jag inte skaka av mig en gnagande tanke när jag gick hem. Jag visste att hennes kommentar bottnade i någon typ av smärta eller osäkerhet, och ändå slog det mig aldrig att ta upp det med henne, jag tänkte aldrig tanken på att försöka hjälpa henne på något sätt… Hade saker kunnat vara annorlunda om jag gjort det?

Hela händelsen påminde mig om att oavsett hur olika vi är så har vi alla några saker gemensamt och en av dem sakerna är det faktum att vi alla mår dåligt ibland… det borde egentligen föra oss samman och göra att vi har större empati för varandra, men det finns väll för mycket prestige som kommer ivägen ibland tyvärr.

Det var kallt på Köpenhamns flygplats och jag satt och huttrade trotts mina tre tröjor och mammas fleecejacka… Först sa dem att vi skulle bli fem minuter försenade eftersom det fanns ett litet tekniskt problem med planet, fem minuter blev en halvtimme, som blev en timme… och jag försökte att läsa tidningen och ta en sak i taget men satt hela tiden och räknade på hur mycket tid jag skulle ha kvar i Frankfurt. Två och en halv timme är egentligen inte mycket till att börja med, och tiden tickade iväg.

När vi till sist kommit iväg och började närma oss landning frågade killen bredvid mig flygvärdinnan om hon trodde att han skulle hinna till sitt 9:55 flyg (samma tid som mitt), hon sa ”inte ens chans” men sa att det är inga problem för Lufthansa bokar om oss på ett senare flyg och bla, bla, bla….. Men jag hade ju inte mycket marginaler i San Fransisco heller, och om dem satte mig på ett senare flyg hade jag missat det till Honolulu. Vi landade och klockan var 9:30. Jag hade tjugofem minuter på mig att komma igenom pass och säkerhetskontrollen och ta mig till min gate. Jag bestämde mig för att försöka. Jag joggade fram och tillbaka mellan människor med min guppade jätteryggsäck och min röda rullväska och när jag kom igenom den värsta trängseln sprang jag så fort jag bara orkade. Säkerhetskontrollerna var den plågsammaste biten. De var så fruktansvärt långsamma att jag ville skjuta mig själv, och jag visste att om jag verkade för nervös hade dem bara kollat mig mer. Det kändes som hundra evigheter, och sen sprang jag igen, snabbare och snabbare och tittade inte ens på klockan, bara hoppades att gaten skulle dyka upp snart, och till sist, på motsatta sida av terminalen fanns den och jag klarade det!

Elva timmar…  och inget fattades, en tjockis bredvid mig, en pratglad resenär framför, en himla massa skrikande ungar, komplett med en som spydde bakom mig och allt!

Mamman kunde inte förstå hur barnet kunde spy när han knappt ätit något, bara druckit en massa. Jag försökte lite mjukt föreslå att det kanske var därför han mådde illa, och erbjöd lite Marie-kex. Hon tyckte först att det var ett vansinnigt förslag, men jag fick flygvärdinnan med mig på förslaget. Ungen var lite skeptisk först men när jag sa att dem smakar som ”animal crackers” gick han med på att prova, en stund senare mådde han prima och han och mamman flyttades bak i planet för att slippa sitta på den nerspydda platsen. MIG flyttade dem dock givetvis inte på, så där fick jag vackert sitta och andas in barnspyor under ett halvt dygn. Lovely…

När det hela till sist var över och vi landat började den vanliga cirkusen med customs och immigrations och djävulen och hans moster... Men jag var snabb och hamnade inte allt för långt bak i kön och för andra gången i mitt liv fick jag uppleva en trevlig immigrations officer… dessa mytomspunna varelser som man hört talas om men vars existens man aldrig vågat hoppas på.

Och det är något med det där som gör att jag nästan blir lite gråtmild. Om det är någon gång man behöver ett vänligt ord så är det precis där. När man står och håller andan efter elva timmars flyg och åtskillig tid i kö och bara hoppas hoppas hoppas att det inte ska bli något strul, att man inte använt fel färg på pennan eller att något blivit fel i ens I-20. Där kan man börja snacka om vardagshjältar…

Just nu sitter jag vid min gate i San Fransisco och väntar på flyget till Honolulu. Mitt kort krånglade (ångest) jag hoppas att det bara var en tillfällighet. Men jag använde mitt Amerikanska och köpte lite kalkonsoppa och en liter vatten som jag sakta men säkert fick ner.

Jag hoppas få tag på Kit innan jag åker. Jag saknar honom. Dem kommande fem och en halv timmarna på planet kommer nog bli dem värsta för han är så nära nu, liksom inom räckhåll på ett annat sätt. Ett kungarike för en kram.

Peace out!