7th ward *kärlek*
Jaha, nu har jag och Kit bråkat igen….
Igår hade jag ett par timmars fritid på eftermiddagen eftersom Kit hade kvällsklass och grupparbete efteråt. Jag försökte ta mig igenom ett yogapass men kroppen var spänd och mina rörelser blev stela och ryckiga och jag kunde inte få ordning på min andning så jag tappade lusten efter en halvtimme och gav upp.
Istället bestämde jag mig för att gå till sylabbet. (klassrummet med symaskinerna är öppet ett par timmar i veckan så att vi kan komma in och göra klart våra projekt om vi inte hinner på lektionen) Jag hade lite stumpar av mörkt och ljusgrått filttyg skräpandes i mitt rum så jag tog med mig dem och sydde en ny ögonmask och två små innetofflor. Det var skönt att sitta där och pyssla. Jag lyssnade på Damien Rice och redde ut mina neuroser
Senare på kvällen gick vi för att träffa biskopen, eftersom vi ska gifta oss. Vi satt där i gott och väl en och en halv timme. Först pratade vi praktiska detaljer, och han kom fram till att det inte är så mycket som han behöver göra eftersom vi gifter oss hemma och det blir Malmö som ska ta hand om våra intervjuer. Men han berättade att dem ska sätta igång en temple-prepp klass snart, på söndagskvällarna. Han berättade om vad dem brukar handla om och att han själv håller i dem eftersom han inte vill att det ska bli någon repetition av saker som alla redan vet, utan att han verkligen vill att vi ska vara förberedda när vi är klara.
Sen pratade vi länge om äktenskap och han gav oss råd och saker att tänka på, och berättade om saker som han och hans fru hade bråkat om, och pratade om saker som var bra att diskutera nu. Till sist sa han att han tyckte att det var två saker som var viktigare än någonting annat att hålla med varandra om, det första var religion, och han sa att han inte menade att båda borde vara medlemmar, utan att vi hade samma ide om var det innebär, och han hade en väldigt bra poäng att två medlemmar kan ha en lika annorlunda syn på sin tro som två människor från olika religioner, och det har jag verkligen märkt mer än någonsin här. Han poängterade hur viktigt det är att ha samma idée om vad som är viktigt i evangeliet, och vad det innebär att vara en bra medlem, och gav exempel på många saker som folk kan ha helt olika åsikter om, utan att någon är bättre än den andra.
Den andra saken var att vara på ungefär samma andliga nivå, att växa tillsammans, att en inte ska bogsera den andra andligen, utan att båda ska växa i ungefär samma takt och hjälpa varandra.
Och sen pratade han mycket om hur viktigt det är att ha samma åsikt om barnuppfostran eftersom det ofta är en faktor som helt kan splittra två makar…
Det var jättebra saker att höra, och det kändes bra att kunna tänka, jo men det stämmer ju faktiskt med oss, vi är helt olika, men vi är helt och hållet eniga på dem punkterna hitintills.
Biskop Ellis, är verkligen kanon på precis alla sätt, tvärtemot dem flesta här bryr han sig inte ett dugg om att försöka imponera på någon, han är bara där till hundra procent för att hjälpa oss på alla sätt han kan och det märks verkligen. Han var så lätt att prata med eftersom han var så ärlig, till exempel sa han när han pratade om temple-prepp:
”det finns två typer av situationer som jag har märkt bjuder in anden mer än andra, en är missionärsdiskussioner, och en är tempel prepp klasser, för alla som är där vill verkligen vara där. Det är egentligen bara därför jag vill hålla dem, trotts att jag borde dela med mig. Andra möten är tyvärr inte lika upplyftande, ta till exempel sakramentsmöten, ibland är dem verkligen ”wow” fast för det mesta är dem väldigt tråkiga” :)
Det kändes hur bra som helst efteråt när han kramade om oss och Kit skjutsade hem mig på sitt cyckelstyre!!
