Baby Booties!
Jag blev precis klar med dem här söta små babytofflorna. Jag är ovanligt nöjd med dem. Jag har blivit mycket bättre på att göra om mönster. Jag ska definitivt göra ett par när jag blir gravid (NEEJ inte på länge än mamma!)
Det är så många projekt som jag vill sätta igång med, jag har så många häftiga idéer men jag vill inte spendera pengar på material innan jag har hunnit sälja åtminstone något. Om hela grejen skulle floppa totalt vill jag känna att jag åtminstone inte förlorade några egentliga pengar på det.
Jag ska iaf göra ett hårband till snart och jag har en bra idée för ett par ulltofflor som jag nog ska sätta i verket också… Ja jag vet, mycket tjat om det här, men det är lika bra att ni vänjer er för det kommer nog att hålla i sig ett tag
Etsy-utvecklingen so far
Etsy
Monroe
Eftersom jag och Kit kommit överens om att varken färga eller klippa håret innan bröllopet har jag gått och varit frustrerad i några månader nu, tills jag fick syn på en bild av någon med kort lockigt hår och jag insåg att det skulle jag faktiskt kunna göra. Så igår gick jag och pratade med Lindsay och hon sa att mitt hår var långt nog och vi bokade en tid för idag. Jag lyckades övertala Kit och nu har jag alltså permanentat håret för första gången.
Jag ska ta fler bilder om två-tre dagar när jag kan tvätta det och lockarna inte är så stela
Solbränd
Idag är det Labor Day i USA och Kit var ledig från jobbet. Vi åkte upp till lanikai, en av mina favoritstränder, med ett gäng av hans kompisar. I vanliga fall blir det molnigt innan lunch och ibland får man räkna med regnskurar men idag var det soligt, soligt, soligt. Till och med jag badade ett par gånger. Vi smörjde in oss tre gånger med spf 30, ( jag hade 60 i ansiktet) och ändå lyckades vi bränna oss. Jag brände mest ryggen och axlarna, för jag la lite zink över näsan när vi varit där i två timmar, men dem flesta av oss var röda som kräftor. Mitt hår blev en nyans blondare och ett dussintal fräknar dök upp från ingenstans, men det gör mig inte så mycket eftersom jag tycker om fräknar.
Jag hade nog gärna skurit ner kanske två timmar på strandbesöket och sluppit sitta och vänta på chauffören som hade rott ut till en Ö med en kajak, men förutom det var det skönt att komma bort ifrån North Shore och få passa på att faktiskt njuta av det faktum att vi är på Hawaii innan skolan sätter igång och det är slut med det
A VERY happy birthday
Imorse kom Kit förbi innan han skulle till jobbet. Han hade köpt blommor på foodland och en liten donut med ett ljus på. Han gav mig ett halsband som han köpt i nederländerna, en fotoram med en bild på oss framför Köpenhamns tempel som Nate tagit, och två presentkort. Jag blev helt omtumlad och jätteglad.
Nu är han på jobbet och jag sitter och väntar på diverse besked från olika människor så jag har egentligen ingenting att göra idag och jag börjar bli väldigt rastlös. Jag funderar på att laga oss något gott ikväll. Jag har en burk med tomatbitar, paprika, och lök i mitt skåp som måste användas och Foodland har rea på kronärtskocka. Så jag funderar på att laga kyckling i en sås av tomat och kronärtskocka, jag ska se om jag kan hitta röd pesto, lite vin, och vitlök…. Och kanske potatis till det. Jag har ingen aning om hur det skulle smaka men det känns om att det skulle kunna vara gott.
Everybody hurts
I våras inträffade en liten incident i en av mina klasser som jag sedan dess mer eller mindre hade hunnit glömma bort. Vi hade haft en kort paus eftersom det var en tretimmars klass och jag hade just kommit tillbaka från toaletten när jag råkade höra några av tjejerna i klassen prata om mig. Den ena tjejen sa att mina jeans var så tajta att de mer eller mindre var ”leggings” och att det inte ens ser snyggt ut eftersom jag inte är smal, sedan slängde hon ut en mindre smickrande jämförelse med prostituerade i Waikiki.
Jag gick rakt in i klassrummet och såg henne i ögonen för jag ville att hon skulle veta att jag hört vad hon sagt, men jag tog aldrig upp det med henne.
Självklart blev jag sårad av hennes kommentar, men jag tog väll egentligen inte åt mig så mycket, jag antog bara att någon som säger såna saker om andra måste vara osäker själv, och att det inte var något särskilt personligt.
Så idag, när jag skulle hälsa på min kompis Lindsay på frisörsalongen och berätta om förlovningen, så såg jag den här tjejen igen, och till min stora förvåning började hon prata med mig. Hon frågade om jag kände igen henne och det sa jag att jag gjorde, och till min ännu större förvåning började hon sedan be om ursäkt. Vi pratade en ganska lång stund och hon berättade om både det ena och det andra som hänt i hennes liv den våren och om hur hon mått dåligt. Hon berättade om den där dagen, och vad som hänt innan hon kom till klassen och sedan bad hon om ursäkt för vad hon sagt och sa att hon inte hade menat det alls. Hon berättade också om hur hon hade sett på mig den våren, och om de saker hon antagit om mig, och berättade att hon sedan dess pratat med bland annat Lindsay och fått en helt annan bild av mig. Hon bad om ursäkt för att ha dömt ut mig utan att ens ha försökt lära känna mig. Det var ett ganska känslomässigt samtal för oss båda oh jag var verkligen rörd av hennes uppriktighet och det faktum att hon tagit tid och mod till sig för att berätta allt det där för mig.
Samtidigt kunde jag inte skaka av mig en gnagande tanke när jag gick hem. Jag visste att hennes kommentar bottnade i någon typ av smärta eller osäkerhet, och ändå slog det mig aldrig att ta upp det med henne, jag tänkte aldrig tanken på att försöka hjälpa henne på något sätt… Hade saker kunnat vara annorlunda om jag gjort det?
Hela händelsen påminde mig om att oavsett hur olika vi är så har vi alla några saker gemensamt och en av dem sakerna är det faktum att vi alla mår dåligt ibland… det borde egentligen föra oss samman och göra att vi har större empati för varandra, men det finns väll för mycket prestige som kommer ivägen ibland tyvärr.
