Avsked
Så var det dags att släppa av Jackie på flygplatsen. Jag hade överdoserat mina allergimediciner och var mer eller mindre i koma hela vägen till Honolulu. Vi åt på Cheesecake Factory och jag hade ingen matlust, vi pratade väll på som vanligt och försökte att inte tänka så mycket på att det var ett avsked men jag kände mig hängig, på vägen till flygplatsen pratade vi om olika jobbiga medpassagerare och andra skräckhistorier från våra flygresor, och det var nog inte förens vi klev ur bilen som det blev jättejobbigt. Jag hjälpte Jackie att checka in väskorna med världens största klump i halsen och när vi skulle säga hejdå fick jag kämpa och kämpa för att svälja tårarna. Jag ville verkligen, verkligen inte säga hejdå. Jag kommer att sakna henne så mycket. Det kändes som att släppa ifrån mig en del av min familj, och trotts att jag vet att jag är hemma snart kändes det jättejobbigt att hon kommer att vara så långt borta helt plötsligt….
Kort sagt: Jag saknar dig jättemycket redan. Jag vet hur mycket du hatar avsked, och mitt gråtande kan ju knappast ha gjort det lättare.
Jag älskar dig och saknar dig, och du kommer alltid vara familj för mig. Kämpa på sista veckorna och kom hem och lek!
Puss Smackie
.. och nu när jag läser detta 7 månader senare så gråter jag igen. det är jättejobbigt att du ska vara så långt borta :(
kort sagt (igen): jag saknar dig jättemycket!